I hörnet på mitt skrivbord, lite nonchalant på en hög prylar, vilar min favoritleksak. Den tar inte mer plats än ett ciggpaket och väger säkert mindre. Den är kraftfullare än skrivbordsdatorn jag köpte från Inrego för ett decennium sen och kostar inte mer än en pizza och två glas vin på kvarterskrogen.
Min Raspberry PI är lätt det bästa köpet på väldigt länge. Sen minidatorn levererades i mitten av december har den dött och återuppstått massor med gånger: min Pi har varit en hypertrimmad webbserver specialanpassad för WordPress, navet för ett kamerabaserat övervakningssytem och en exit-node i Tornätverket.
I morgon ska jag förhoppningsvis rigga upp en lödstation och koppla på ett gäng billiga elmotorer och LCD-skärmar jag köpt på Ebay. Äntligen är det återigen roligt att data på fritiden.
(Det här är del 10 i min serie blogginlägg som deltagare i Fredrik Wass initiativ #Blogg100.)