Under dagen har väldigt mycket på kontoret kretsat runt Google Buzz.
Den nyfikenhet som bubblade upp under gårdagens lansering och som Nikke tidigt bloggade om (Mycket Buzz om Google Buzz) har stundvis runnit över till otålighet och frustration. För var tekniskt dokument jag läser och för var mail som droppar in på google-buzz-api-listan blir jag allt mer eggad att komma igång med utvecklandet. Och det känns riktigt surt att webbversionen inte är utrullad för mig än.
Även fast iphoneversionen av buzz finns att tillgå (och bitvis är briljant) känns den ändå begränsad jämfört med den webbversion som jag ser hos kollegorna. Men jag biter ihop och fortsätter nöta dokumentationen – och webbnörden i mig gillar vad han ser.
För även om Google Buzz är en ny intressant take på sociala nätverk så är det tekniken bakom som gör mig pirrig.
När Google efter krokiga omvägar än en gång börjar bygga social webb så tar de lärdom av vad som gick fel med Orkut och Open Social (som jag välkomnade betydligt svalare). Borta är till stor del de egenutvecklade protokollen och obskyra javascript – det är en varm omfamning av Open Web som gäller och det märks att de senaste åren av uppköp och rekryteringar har gett god utväxling. Bakom kulisserna har Google under åren byggt upp en hel stack med verktyg som nu knyts till samman i en vidareutveckling av Gmail. Jaiku-grundaren och ex-googlaren Jyri Zengeström ger lite i insikt i en intressant kommentar på sin blogg.
Webbtekniskt är Google Buzz lite av en våt dröm för oss utvecklare.
Till att börja med: för kommunikation med ditt Buzz-konto är du inte alls begränsad till webb eller mobilinterfacet, inte heller till feeds som pollas regelbundet. Läsning och uppdatering av data kan ske i realtid via pubsubhubbub, Brett Slatkin och Brad Fritzpatricks ATOM-baserade vidareutveckling av PubSub. Testa att dela ett inlägg i Google Reader och se hur det i stort sett omedelbart poppar upp i Buzz. Byt ut Google Reader mot valfri app eller tjänst och du ser framtiden. Externa appar kan naturligtvis authentiseras via OAuth.
Vad mer? Rika dataflöden. Google Buzz stödjer åt båda hållen feeds med Activity Stream-data och kan därför smidigt beskriva händelser från och till t.ex. Facebook, MySpace och t.o.m. Windows Live.
… och den riktiga vinnaren: federerade kommentarer. Genom att stödja Salomon-protokollet så riskerar Buzz inte att bli ännu en kaosig och brusfylld plattform där konversationer avbryts eller sker isolerade från orginalkällan. Salomon låter kommentarer som skrivs externt från ett socialt objekt att samlas in där det först publicerades. Vill du samla upp alla Buzz-kommentarer kring din bloggpost eller nyhetsartikel? Då kan du göra det om du vill. Lika så kan t.ex. externa reaktioner på en Buzz automagiskt samlas in i kommentarstråden vid ursprungsinlägget.
Framtiden ser ljus ut för den sociala webben.
ja, det är spännande. nu vill jag se feedburner lägga till automagiska salmon-refs och hantera endpoint så att jag kan plocka upp kommentarerna från dem. 🙂
Det ska bli sjukt spännande att se vad du kan plocka ut ur Buzz-APIet. Härligt att vi äntligen, båda två, har släppts in nu!
Eller hur? Jag tror inte att det är orimligt att anta att det kommer relativt snart. Förutom den klara användarnyttan så är funktioner för att kartlägga externa reaktioner finfina verktyg som Google kan använda för rankning i realtidssöket.
På med tänkarhatten – för i veckan ska det hackas 🙂
Härligt!
Jag gillar de här stunderna extra mycket – det vet du!
disqus är kanske en bättre kandidat att hantera kommentarerna. och egentligen är det nog sajten själv som måste generera salmon-referensen, annars blir det knepigt att veta vad den är även om permalink antagligen duger. äsch, jag måste nog läsa på. tur att man inte har något bättre att göra
Mer av ett buzz och hype än verkligt att ta på för de flesta…får fler mail än buzz i min mail än så länge…
Inte så imponerad av googles försök på den sociala arena…den kommer användas lika flitigt som waven…
dvs inte alls…lol
Framtiden får väl utvisa om Buzz blir en tjänst som står på egna ben eller om det visar sig vara ett evolutionellt steg på väg mot något bättre. Den tekniska grunden är i alla fall väldigt god och man måste väl komma ihåg att det som vi kan se nu i webbfrontenden är något som är absolut basic: funktionaliteten går att klona för vem som helst genom de öppna api:erna.
Om (eller förhopningsvis när) Google börjar flexa sina muskler på den front där de är riktigt duktiga, storskalig parallelliserad databehandling, och börjar med smarta rekommendationer, trendgrafer och annat piffigt så tror jag att det kan bli inte bara en killer-aggregator utan även en given plats för diskussioner och annan form av nätkommunikation.